Åter igen

Hej igen.

jag vet att det var väldigt länge sedan jag skrev någonting här. Bloggen och mitt Instagram konto började strula när jag bytte telefon och sedan har detta året varit väldigt kaotiskt för mig. Många saker har hänt och jag har varken haft tid eller inspiration att skriva om någonting. (Ber om ursäkt för detta)

Idag kontaktade en person mig som också har MG och sa att mina berättelser om min träning saknades så tänkte att jag försöker igen. Jag tränar på så gott jag kan och kämpar på, har inga uppsatta mål mer än att hålla vikten och må bra i min MG. Så nu tänkte jag att jag skulle börja skriva om hur jag känner, hur jag tar mig igenom vissa hinder och hur min vardag med MG ser ut. Hoppas ni hakar på och börjar läsa igen och förhoppningsvis blir inspirerade på nytt som jag blev idag. 
 

kommer börja med att berätta om närmsta veckorna och Dagen idag som varit en skov-dag. Häng med.

Den senaste tiden har jag bara försökt vara på topp fast jag i själva verket varit väldigt långt ner. Jag har inte varit långt ner i varken mitt humör eller min känsla och inställning till livet utan mer nere i min MG. Då jag haft så bra humör så har jag ignorerat min kropps alla signaler (vilket är dumt jag vet). Men jag vill inte att sjukdomen ska dra ner mig och få mig att må dåligt. Jag har försökt att kämpa på och fått acceptera att orken till träning inte funnits där efter eller innan ett arbetspass. Jag har det senaste halvåret klivit upp väldigt tidigt (4:15) för att hinna träna innan jobbet, men senaste veckorna har jag inte kunnat sova ordentligt och därför inte heller tagit mig upp på morgonen. ( en stor varningsklocka för mig som så klart ignorerats). Jag har tänkt att jag får börja nästa vecka, men det har bara gjort det värre för det har stressat mig och då blir min MG mycket värre. 
Idag vaknade jag och tog mig knappt ur sängen, jag tappade och hade sönder två glas till frukost, tappade mackan på golvet och även två vedträn på min fot. Sen snubblade jag i trappen och gjorde illa mitt knä. 
När jag satt där i trappen insåg jag att kroppen sa ifrån på riktigt. (Idag måste du vila ordentligt). Då vände allt och jag kunde slappna av, jag kände ingen stress över att jag inte fick något gjort och jag klarade av att masa runt i myskläder hela dagen och bara ligga i soffan och titta på massa filmer. När jag egentligen hade planerat att städa, diska, träna, laga mat till matlådor och bära in ved. Allt det får vänta på en bättre dag.

För som bilden säger jag måste intala mig själv att jag gör det jag måste genom att bara ligga i soffan och ladda batterierna inför en till vecka. 
En dag i tagen ingen är den andra lik. Nu siktar vi på nästa och tar den som den kommer.

Stora Styrkekramar Till Er Alla.