Vansbro Tjejsim.

Nu är det gjort NU har jag genomfört det tredje loppet av fyra för att fullfölja en Svenska klassiker Tjej.

Vansbro Tjejsim var en del av denna klassiker som jag inte var orolig för men jag var ändå väldigt nervös. Jag har aldrig simmat med en våtdräckt med MG i motström och absolut inte i en hel kilomeret i 15 gradigt  vatten. Nu ska jag försöka ta er igenom mitt lopp med hjälp av mina ord.

Dagen började tidigt då vi hade ca 3 timmar att köra för att komma till Vansbro och min start gick 13:00, hade redan varit där dagen innan och hämtat ut startpaketet då min sambo simmade det stora loppet. Så det var redan klart och jag visste vart starten och  målet var. Min mor och far var även med som stöd för att heja på mig in i mål. Innan starten mådde jag illa och jag var väldigt nervös. Nervös för att jag inte skulle klara av kylan och för att jag skulle ta slut redan första sträckan som är rakt öven en annan älv som brukar vara väldigt ström. Men jag lugnade mig då de sa att vattnet var väldigt lugnt just den dagen och att det var hyffsat lättsimmat. När det var ca 30 minuter kvar så tog jag en energigel och sköljde ner en Mestinon tablett i samband med den. Jag förberedde mig även genom att sätta på mig halva våtträckten och var med i de uppvärmningarna som var innan min start samt tänka posetiva tankar. 15 minuter innan start satte jag på mig dräckten, den blå mössan och mina nyinköpta neopren handskar (som jag är väldigt glad att jag köpte dagen innan). Jag ställde mig i mitten av den "blå" klungan och var med på även denna uppvärmning för att vara så varm som möjligt. 

När starten gick så bestämde jag mig för att jag inte skulle kolla ner i vattnet utan fokusera framåt och simma i min takt. Det var viktigare att komma i mål än att inte orka fram eller få panik för det mörka vattnet under mig.  Jag hamnade i en klunga som simmade väldigt långsamt och klagade på det kalla vattnet som jag inte kände av då så jag tog beslutet att lägga mig lägre ut i älven för att ta mig runt på ett så efektivt sätt som möjligt utan att göra av med för mycket energi. Jag kännde att jag tog mig fram på ett lungt och metodiskt sätt, kroppen kändes bra och jag tyckte inte att det var allt för kallt. Då kännde jag, dräckten lossade lite från min hals och en iskall ström av vatten forsade in under dräckten och jag förstod helt plötsligt vad alla klagade på. bDet blev väldigt kallt. Men nu kunde jag inte göra något åt det, det var bara att fortsätta simma och försöka hålla  värmen. 

Jag såg min hejarklack under hela loppet och det var väldigt roligt, de gick med mig och hejade på mig längs kanten. Jag simmade om flera "blåmössor" och började även simma om endel "gulmössor" (gruppen som startade innan mig). Det kännder fortfarande bra och nu hade jag simmar halva loppet och det var mest gula mössor runtomkring mig. Fokuserade på att ta ett simtag i taget och jag fokuserade även på andningen. Trycket över bröstet i en våtdräckt är inte det lättaste att anstränga sin med men då är det viktigt att tänka på att ta djupa andetag så att man får nog med syre till musklerna som kämpar  för att få mig framåt. 

När jag hade ca 200 meter kvar till mål så hörde jag en röst i hörgtalarna säga att första blåmössan gick i mål på 19 minuter. Då var det bara att ta i allt jag hade kvar i kroppen. 200 meter det klarar jag lätt jag ska komma imål fort nu. Jag tog i och simmade nästan själv på slutet. Sista krafterna.  Struntade i att det var mörkt vatten och jag struntade i att jag började ta slut.  Jag skulle imål. 

Målgången hade jag bävat lite för även den då man måste lyfta ena armen över huvet och blippa ut sig för att tiden skulle stanna. Lyfta en MG arm som just simmat 1 kilometer i kallt vatten. Hur skulle det gå till? Men som tur var så var det en ramp innan målet så man kom upp en bit över ytan med kroppen och då kunde jag lyfta upp armen och blippa ut mig. Min sluttid blev 20 minuter och 54 sekunder. Jag kom i mål som trea i min blåmösse grupp. Jag fick plasering 143 i totalen av ca 2000 stycken som simmade. 

När loppet var slut så kände jag knappt mina fötter men jag var varm om kroppen och om händerna. Åter igen var jag super glad  att jag köpte de där handskarna dagen innan. Jag kunde duscha, klä på mig, äta mat och fungera normalt  efteråt. Kroppen var mör men jag kännde att jag inte var helt slut. 

Är så glad att jag lyckades genomföra ytterligare ett lopp på bra tid, en tid som jag kan vara stolt över med denna sjukdomen i botten. Nu är det bara löpningen kvar och det har jag gjort förut. det är något jag vet att jag klarar  av. Men jag ska inte vara för säker för då går det inte. Jag måste träna ordentligt och fokusera framåt. Tur att jag har några månader på mig innan det loppet.