En vecka efter och två veckor kvar.

Nu har det gått en vecka sedan jag fick min efterlänkde påfyllning av mabthera. Jag kämpade hårt några veckor innan och jag mådde inte 100% men jah höll ut. Kolleggorna märkte att jag var "låg" och hjälpte mig med det som var jobbigt. Sista veckan innan min medicinering så tränade jag ingenting. Jag försökte samla krafter och inte slita ut mig för mycket.

Tycker att det är så facinerande att kroppen anpassar sig så bra till olika situationer. Har fått använda alla kroppens muskler de här veckorna känns det som och det har fungert bra. Många tycker säkert att jag ska ta medicinen vid kortare intervaller  så att jag slipper de här dipparna. Men jag vill inte ta "för mycket" medicin utan jag vill kunna klara mig på minimal mängd. Har fått reda på att den dagen jag blir gravid får jag inte ta mabthera längre. eller iaf inte under den tiden jag är gravid, vet inte hur det är när man ammar men det får visa sig då. Så pga denna infon vill jag veta hur min kropp fungerar utan och hur jag mår då. Jag laborerar med min krppp för att klara av framtiden utan medicinen. Får så klart ta Mestinon  under den tiden men de funkar inte lika bra på min kropp. 

Har även nyligen fått reda på att ett intag av Acetylkolin kan hjälpa oss med MG. Det är något jag ska ta upp med min Neurolog och höra vad han rekomenderar. Låter väldigt spännande och allt som är naturliga produkter som kan hjälpa till är välkommna in i mitt liv. 

Nu är det iaf två veckor kvar till jag ska genomföra sista etappen av en Svenska klassiker Tjej. känns jätte konstigt att det snart är klart och och har svårt att förstå att jag snart genomfört alla fyra lopp. Jag kommer att klara detta. Helt otroligt och ofattbart. Något jag inte trodde för ett år sedan när jag tog beslutade att genomföra detta. En mil har jag sprungot tidigare, jag har dock inte tränat så mycket kondition på sista tiden men sprang 6km härom dagen och det kändes bra. Dessutom så är det ingen tidsgräns på detta lopp så jag kan iprincip gå hela milen. (men det kommer jag aldrig tillåta mig själv att göra). Kommer genomföra Rosabandet Loppet med ett leende på läpparna så gått det går och jag längtar tills jag springer över mållinjen och får min medalj. Jag ska då köpa mig en tröja som bevis att jag genomfört en Svenska Klassiker Tjej, jcg ska även bestäle en medalj som ska upp på tavlan tillsammans med de andra. 

Nu är jag taggad...