Påväg tillbaka...

De senste veckorna har jag haft det lite jobbigt. Jag har haft en dipp i både humör, styrka och allt kroppsligt. Jag vet inte riktigt vad det beror på men jag är sakta påväg tillbaka igen. Kan vara för att jag klarat av de stora orosmomenten med mina utmaningar och nu släppt taget lite. Tänker inte grubbla på varför huvudsaken är att jg är påväg frammåt igen.

Har legat i hårdträning under en längre tid och samtidigt gått på en strikt diet samt focuserat på allt som har med privatliv och jobb att göra. Detta har så klart satt sina spår med sjukdommen men samtidigt gett mig styrka och glädje. Jag börjar se skillnad på min kropp och vad jag orkar. Jag har under det senaste året gått ner 20kg i vikt och formaterat om kroppen. Är dock inte klar än men det är en bra början. 

Kilona gör att jag orkar med så mycket mer och det gör att jag blir glad. Såklart är inte vikten något livsavgörande men jag mår så mycket bättre i mig själv och hur jag ser på mig själv. Hela mitt liv har jag avskytt hur jag ser ut och jag har alltid tänkt på hur andra ser på mig. Såklart har jag tänkt att de ser mig som jag själv ser mig. (på det sämsta sättet alltså). 

Detta har nu under det senaste åter sakta men säkert ändrat sig. Jag känner att jag klarar av att göra saker jag aldrig vågat göra innan. Jag gör saker för min skull inte för andras skull. Allt det här med Tjejklassikerna har fått mig att inse detta. Jag klarar av att göra många olika saker och behöver inte vara bäst på bara en sak. (vilket jag aldrig lyckats med innan).

Glädjen i att känna att man klarar av att göra saker på sitt eget sätt och inte följa alla andra, den är stor. Jag älskar den känsln. Jag har lärt mig att jag kollar upp saker för att få inspiration och vägledning men sen måste jag göra det på mitt eget sätt. MG gör att jag inte kan göra exakt allt i samma takt som "vanliga" människor. Men jag tar mig till samma mål. Genvägar är oftast senvägar sa alltid mina föräldrar när jag var liten. Det har fått en helt ny innebörd nu med MG. 

Tänk att en sjukdom kan ändra en människa så mycket. Jag kunde ha valt att bara ge upp och blunda, jag kunde ha laggt mig ner på marken och skyllt allt dåligt på min sjukdom. Men istället så tackar jag den för allt bra som hänt mig. Allt som gjort mig till den jag är idag och allt som livet har att erbjuda framöver. 

Fortsätt kriga underbara snöflingor, vi är unika och starka på vårt eget sätt.