Som på beställning.

Som jag befarade så kom det ett stort Bakslag.

Jag trodde att jag skulle klara mig den här gången, att det bara skulle vara det jag upplevde dagen efter tjejvasan. Jag var så försiktig och vilade och utsatte inte mig kropp för någonting på en hel vecka. Men sen gav den igen rejält.

Jag tog mig en löpartur som jag skrev om i förra inlägget och det gick ju bra, jag hade vilat en hel vecka och kännde att det var dags att sätta igång igen. Själva löpningen gick bra och jag kännde mig bra efter också men sen tog jag en rask promenad på kvällen och det var droppen som fick bägaren att rinna över.

Jag hann inte mer än innanför dörren så kom första tecknet på bakslag MIGRÄN.... Jag får migrän varje gåmg jag får ett bakslag. (Hade stora besvär med det innan min Tomektomi men nu får jag det bara när kroppen är helt slut). Det enda som hjälper mig med detta är starka mediciner och i detta fall var det Treo Comp annars brukar jag ha Emigran i nässprays form. 

Jag skyndade mig att ta en Treo Comp för jag ville inte missa lördagskvällen med mig sambo. Sen satta jag mig i soffan medan maten dukades fram. Kännde hur kroppen blev svagare och svagare och jag ville inte att det skulle sluta med att jag låg och sov förbi hela kvällen så jag reste mig upp och hjälpte till i köket. Helt plötslingt tappade jag endel av hjärnan kändes set som. Jag skulle fråga min sambo om han ville ha en sked men istället frågade jag honom om han ville ha en Äppelgaffel. 

Eftersom han varit med om detta innan så frågade han snällt vad jag menade och jag fick inte fram ordet Sked så jag höll upp den och han svarade snällt att han ville ha en sked till maten. 

Jag visste mycket väl att vi skulle kolla på Melodifestivalen den kvällen men jag kunde inte komma på vad det var vi skulle titta på. Jag frågade honom om vad som gick på tv:n ikväll. (eftersom jag inte mindes vad vi skulle titta på). Han bad mig då fundera ordentligt på vad det var för dag och vad som var speciellt för den här tiden på året på Lördagar. Det tog väldigt lång tid och jag fick inte fram ett ljud, jag kunde absolut inte komma på vad det var för program vi skulle se. Frustrerad som jag blev sa jag till honom att sluta retas och berätta vad det var vi skulle titta på. Melodifestivalen......  Hur kan det vara så svårt att få fram det ordet kännde jag då.

Kvällen gick och jag var väldigt svag och väldigt vimsig och detta fortsatte även på Söndagen.Bena var svaga och nacken ville inte bära mitt vimsiga huvud. Funderade skarpt på om jag verkligen skulle gå på jobbet när Måndagen kom, men jag pallrade mig dit och förklarade för kollegorna hur min helg hade varit och att jag inte var helt återställd. Inga problem, dom är väldigt förstående och hjälpte mig hela dagen. De hjälpte mig hitta ord som Nyckelring, Bilnyckel, Lunch och många fler små vardagliga ord som föll bort från mig hjärna. 

Dagarna efter har gått bra men jag har varit extra försiktig med vad jag gjort och jag har inte ansträngt mig det minsta lilla. Jag vet att snart ska jag få ny medicin i kroppen och då kommer jag kunna börja täna ordel´ntligt igen. 

Skrämmande men samtidigt skönt att kroppen säger ifrån på sätt som jag känner igen. sätt som jag vet hur jag ska hantera och jag vet att när detta händer så fungerar jag någolunda bra. så pass bra att jag kan jobba (inte med de tyngsta sakerna kanske men jag gör mitt bästa). Jag vet att det bara är en fas min kropp behöver passera och bearbeta. Jag kommer ur det och jag kommer klara av det jag vill. Låt kroppen sköta det på sitt sätt i några dagar så sköter jag det resten av tiden.