Rosabandet Loppet 2019

woop woop nu är jag äntligen klar med en Svenk Klassiker Tjej. Det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva.

Nu ska jag ta er igenom det här loppet som i mina ögon var det "lättaste" då jag är en van löpare men som visade sig vara det tuffaste för min kropp av olika anledningar. Började dagen med en härlig frukort som kroppen är van och försökte ta det lungt under förmiddagen då jag skulle starta kl 14:00. Jag och min sambo tog oss iväg ce 2 timmar inannn start till Lidingö. Jag kom på att jag var tvungen att äta något innan och tänkte att jag måste göra det snabbt så att jag inte får håll under loppet, det fick bli en salladsbörjare på MAX med en ramlösa och lite pommes.  Detta tyckte jag då var en bra idé men det kommer jag att få ångra rejält.

Allting var lungt innan, jag hade tagit mina mestinontabletter och min PWO och kände mig stark. Hade lagt upp i huvet att jag skulle ta det väldigt lungt de första kilometrarna för att ha krafter kvar till Abborbacken och resten av vägen in i mål. Den biten höll jag, tog det väldigt lungt och jag klarade att "springa" upp för Abborbacken. men sen var det som att springa in i en vägg. Inte kroppsligt för benen var starka och andningen var helt okey. Utan magen sa ifrån. Den blev stenhård och gjorde väldigt ont, känndes som att jag ville spy men kunde inte.  Den känslag kämpade jag med de sista 4 kilometrarna, jag fick förlita mig på att benen var starka och att de skulle ta mig i mål för magen skrek motsatsen.

När jag sprang förbi förvarningstiden så kände jag att jag var tvungen att ta mig i mål så snabbt som möjligt så jag ökade takten. Har nog aldrig sprungit så fort i hela mitt liv. Men det var skönt att komma i mål. Min Sambo hade köpt en tröja till mig men jag hade för ont för att uppskatta den just då. jag ville egentligen bara skrika rakt ut och skära bort den dumma magen.

När vi väl kom hem och jag skulle duscha så kom det, jag fick upp allting som fanns i min kropp och jag bodde till och från på toaletten den kvällen.

Har sökt på anledningar till varför det blev som det blev och har kommit fram till att jag råkade ut för löparmage även fast jag åt 1,5 timmar innan start. Jag har en teori om att min kropp på grund av MG inte bryter ner maten lika fort som "normala" kroppar och därför blev det för tätt inpå med maten, skulle behövt längre tid och kanske inte ätit så fet mat då jag ej gjort det på väldigt länge. Men gjort är gjort och jag är sjukt glad att jag är klar nu. 

Detta är inte slutet på mitt kämpande och mina äventyr utan jag kommer fortsätta för jag har insett det här året att jag mår riktigt bra av att hålla igång kroppen och att ha ett mål hjäpler mig. Vet dock inte äv vad nästa mål eller utmaning är men det kommer jag nog snart på. Nu väntar två veckors semester i Spanien. 

Fortsätt kämpa alla Snöflingor där ute.