Gränsen....

Jag har nu fått inse åter igen att jag inte kan pressa min kropp som andra kan.Jag kan inte göra allt på en gång och i samma utsträckning som andra "Friska" kan. Min utmaning jag skrev om i förra inlägget har nu visat detta på ett tydligt sätt. Hade jag bara kört den och inte tränat inför Tjejjvättern hade jag klarat den utan svårigheter. Men nu ingår även cykelträning. Jag är inte "Frisk" och det kan ingen ta ifrån mig. 

Jag var inne på dag 10 och gav mig även då ut på en första cykeltur på 4.2mil. Då skrek mina ben rakt ut.. Ryggen vek sig och axlarna sa ifrån samtidigt som bena låste sig. Så nu blir det att trappa ner lite på utmaningen. Kommer att fortätta med den på ett annat sätt och det är: 125 sit-ups, 65 benlyft, 3min plankan, 100 crunches och så många squats benen orkar dag 30. Har alltså trappat ner på benövningarna och helkroppsövningarna. Ger inte upp i första taget. Har jag gett mig in på en utmaning så ska jag genomföra den på ett eller annat sätt. Måste bara hitta min egen väg igenom det här.

Annars känner jag mig stark och känner att jag har kontroll på min kropp. Träningsverken blir inte för stor och jag klarar av mitt fysiskt krävande  jobb samtitigt som jag klarar av träningen på ett bra sätt.

Nu är våren här och det spritter i kroppen. Önskar nu att jag håller ihop det är och klarar av att genomföra allt jag tagit mig an så att jag kan anta nästa utmaning. Jag ser verkligen fram emot mållinjen på varje lopp. Jag vill så gärna övervinna detta och bevisa att det går, att det går fast läkarna har sagt motsatsen och sagt att jag har tagit mig ann för mycket. Jag känner att jag kan och att jag vill. Det enda som kan stoppa mig är jag själv och mina tankar. 

Så nu tänker vi positivt och fortsätter framåt i vårsolen, Steg för steg, tyngd för tyngd och mil för mil......